Jula

Ok, greit. Jeg har ikke bidratt på bloggen de siste ukene. Jeg legger meg flat.

Har mista litt gnisten, ting går trått. Ser ikke frem til juletia. Dette er jo tiden for å meske i seg fett, jeg tror den kan bli utfordrende. Men, jeg gir meg ikke. Logger av og er ikke tilbake igjen før i 2010. Publiserer da ny kontrollveiing; Delmål, under 100!

Worldcupløypa

Fyra åk i en halv Stølen-pist, med det något missvisande namnet Worldcupløypa. Mer än nog tyckte fötterna som höll ungefär samma temperatur som omgivningen, det vill säga -10 grader. Men det var kul ändå och skidorna både gled och stannade som de skulle. Eftermiddagens buldring utgick och ersattes av inköp av julklappar. Till mig själv. Idag skulle jag leda "Ishoels letteste led". Lyckades klippa första bulten, och det var nog bra för sedan föll jag. Förra gången detsamma inträffade med kamrat K som säkringsman, for han upp och var på väg att extruderas genom karbinen innan min färd nedåt stoppades av marken. Inte fullt så dramatiskt denna gång men likaväl ytterligare ett skäl att fullföra Minus10-projektet. Hoppas på fler turer till Ishoel framöver! Det stod helt klart efter dagens övningar att det, som det så fint heter, finns potential för förbättring. När jag kom hem var jag tvungen att prova min nya löparjacka - sprang Korsvika runt och både jackan och benen fungerade.

En smal stig

Fyra Dahls igår. Gott. Mycket gott. Lyckades med minsta möjliga marginal undvika att falla ner i chipshelvetet.

1000 gram

Råkade i ett mail på fredagen lova att jag i helgen skulle kravla mig upp för en liten is, som jag visserligen redan för två (tre?) år sedan lovade att jag skulle leda. Tillställningen blev ungefär så intensiv som jag befarat och de glada tillropen från kamrat K var helt avgörande för att jag på något märkligt vis lyckades komma upp. Urladdningen satte sina spår på min vikt (- 1 kg) och jag uppskattar bidraget från de olika delmomenten till följande: anmarsch: 350 gram; klättra 15 meter: 35 gram; vara (omotiverat) skräckslagen under de 15 metrarna med klättring: 350 gram. Dessutom tillkommer grensesetting av pianospelande Oppdøling och kamp mot skidslipningsmaskin, tillsammans 265 gram.

Måndag: Tårta och bullar - jättegott!
Tisdag: Sprang Korsvika-Persaunetrundan igen. Kändes faktiskt betydligt kortare den här gången. Lite synd att backen från ICA Persaunet upp mot Tyholt dyker upp precis när man är som tröttast. Motvind hela vägen runt. Hängde i yxorna när jag kom hem och lyckades sålunda bli trött även i resten av kroppen.
Onsdag: Provade lite buldring men det var tråkigt och gjorde ont. Ska bomba upp juggar nästa gång så att även folk på min nivå har möjlighet att värma upp med en viss värdighet. Tröstade mig med att lyfta skrot istället.

H = 107 kg

Endelig!

Bildet taler for seg selv!

R

Torsdag: Halvtimme på träningscykel (pisstråkigt) och soft styrketräning. Med skidsäsongen i tankarna började jag så smått med benböj.

Fredag: En lättöl. Anmärkningsvärt för att vara mig.

Lördag: Två replängder is i Vinstradalen. Väldigt fint! Slog nytt personligt rekord i rep-trassel när jag skulle rapellera. Inledde med metoderna 'skaka-repbollen-våldsamt-upp-och-ned' och 'dra-hårt-i-tillfälligt-vald-repstump'. I takt med att repbollen växte, tilltog även hostandet och huttrandet från mina buddies på hyllan ovanför. Dumma, dumma rep. En halvtimmes mer systematiskt (?) nystande senare kunde jag fira vidare. Kom visst inte ända ner men Rune räddade mig.

Söndag: Tog en tur med bilen med skidorna på taket med siktet inställt på topptur, men snön hade tydligen blåst bort. Hamnade på bulderrummet istället. Tog det lugnt med tanke på mitt halvruttna ringband, men arti læll! Löptur på kvällen, Singsaker-Mlb-Korsvika-Persaunet-hem.

Stavgång?

Rost i finger, rost i hals (igen...) och intensiv fysisk aktivitet lockade inte alls igår. Behövde ändå rensa ut lite Gløs-demoner (vilket man kunde göra med hjälp av öl före projektet startade) och lufta skallen så det fick helt enkelt bli 2 timmars promenad längs Nidelven. Fruktorgie vid hemkomst. Längtar efter att bli riktigt frisk, annars återstår bara stavgång som träningsform.

Tilbake

Etter lengre fravær grunnet mye jobb og englandstur er jeg tilbake. "Fitter than ever"? Ikke akkurat. Gikk opp en halv kg første uka (se bilde), og en ny halvkilo ved kontrollveiing på mandag. Tror det kommer av de britiske skikkene. Spesielt frokost. Se vedlagt bildedokumentasjon.

Tror mitt liv har vært sunnere enn Henriks før prosjektet startet. Har alltid spist relativt sunt, men har kutta ned på karbohydratene etter at prosjektet startet. Treningsmengden har økt, men ikke nok. Jeg lover forbedring.

R

Minus1

107 kg. Firade med en löptur Singsaker-Rockheim-Gløshaugen-Singsaker. Ölen hånskrattar åt mig inifrån kylskåpet. Håll käften!

Hvem kan kommentere?

Inställningen för kommentarer är nu ändrad från "Registrerte brukere" till "Alle".

A2

Halsen var snäll och beslutade sig snabbt för att sluta göra ont. Tack hals. Några dagar senare fick jag tillfälle att stifta närmare bekantskap med annularligament 2, A2. Återigen hade Sensei lyckats vaska fram några guldkorn till bulder från ibyggets värdelösa grus. På ett av dessa fick jag för mig att lägga all min vikt på tre krimpade (och ack så svaga) fingrar. Det var då A2 på ringfingret presenterade sig, ljudligt och bestämt. Sensei, och andra välkända buldrare ställde diagnosen, och förslagen på terapi var samstämmiga: 'klättra på, fast försiktigt'. Så bra! Har även konsulterat Schöffl & Schöffl, Finger pain in rock climbers: reaching the right differential diagnosis and therapy, Journal of Sports Medicine and Physical Fitness 2007. Deras "therapeutic guidelines for pulley ruptures, Grade 1" verkar peka i samma riktning, förvisso med en något försiktigare progression. Gjorde ett nytt försök att buldra igår, men A2 sa ifrån och jag stack ut och sprang istället. En timme upp och ner i backarna runt Kuhaugen (121 m.ö.h.) följdes av lite tørrøksing och sikspækk-tjuuning hemma. Hade inget inflytande över menyerna i helgen eftersom jag hade förmånen att tre kvällar på rad bli bjuden på mat: taco-buffé, tapas och kyckling. Gott. Stort tack till värdarna!

Lard biscuits

Lard-butter-vinegar pastry, steak and kidney pie, fish & chips, chocolate bacon bark, Yorkshire Fat Rascals. Shouting lager, lager, lager, lager! Shouting lager, lager, lager, lager!

R har varit i England. Återstår att se hur han navigerat fram bland de lokala mat- och dryckesvanorna. Lite bekymrad är jag nog.

Fan

Ont i halsen och ingen träning. Fan.

Tack Neu!

Ett kebab-mms inledde mig i frestelse och jag ville till Oska. Stålsatte mig och åt Kefir istället. Inte riktigt samma sak.

Neu!:s Hallogallo på repeat i lurarna fick igång även min egen motorik; halkig trønderasfalt, blodsmak och rostiga ben glömdes för en stund och det blev en 'extended version' av löpturen på Tyholt. Avrundade med lite tørrøksing och förtvivlade försök på nån slags magövning.

http://www.youtube.com/watch?v=ldJ4DZkwHIs
"...in a motorik manner - no verses, no chorus, just a sustained 4/4 beat bowling along a rich highway of opulent musical scenery.". Tack Neu! - löpträningen kommer att ordna sig.

Status quo

Ramlade på en buldreautist i entrén till i-bygget. Han såg väldigt konstigt på mig när jag förklarade mitt enda ärende där - att ställa mig på vågen - och mumlade något om franska 80-talsklättrare. Luftade möjligheten att få tag i tidsenliga tights i min storlek. Har inte Obelix också tights? Och fribrottare förstås. Nåväl, 108 kg blev det. Varken mer eller mindre. Exakt som för en vecka sedan. Basingredienserna för min projektfedlesgryte i helgen var sushi, moonwalk, buldring och linsgryta. För att inte nämna all den energi som gick åt till tankeverksamhet under frågesporten 'Vems-är-kroppsdelen'. Jaja, lite (eller om det var mycket?) ostbågar, öl och vinlotterivin blev det också. Nu ska jag springa Tyholt runt.

Minus10 gör dig trygg i Peru

Utöver de eventuella positiva konsekvenserna för vår klätterförmåga kan minus10-projektet innebära att våra kroppar kommer att bedömas som relativt värdelösa av banditerna i Peru, och att Rune och jag därmed tryggt kan färdas genom det landet efter påsk:

http://dn.se/nyheter/varlden/liga-misstanks-ha-dodat-manniskor-for-deras-fett-1.998094

Kropp - hva er målet, hva streber en etter?

Hvorfor ønsker vi å gå ned i vekt? Pakten om -10 kg ble som Henrik skriver inngått på en restaurant i Grekenland, etter et stort måltid. Unnskyldningen var: Vi klatrer ikke hardt nok, vi henger på 6-ere.

Innerst inne slanker vi oss for å få en finere kropp. En glinsende muskuløs kropp, der muskelspillet spiller symfonier over ryggtavla.

Bildet viser hvordan jeg har lyst til å bli. Store svulmende muskler, deffa og fin (men litt for tynne bein).

I går, 40min løping. Godt at Henrik er tilbake.

R

Inferno - All hope abandon, ye who enter here

Var lugn Rune, jag är med. Beslutet om projekt minus10 fattades på Kalymnos under, just det, intagandet av ännu en storslagen middag. I och med det beslutet skulle jag och mitt leverne, där chips och öl utgjort en central del av kosthållet, förpassas till Dantes inferno (utan vidare jämförelser), närmare bestämt helvetets tredje cirkel. Där hade jag visserligen befunnit mig i större delen av mitt liv - och stortrivits med det! - men genom projektet skulle jag helt plötsligt tvingas finna vägen förbi Kerberos och ut ur Hades. Nu väntar purgatorio, skärselden: mindre mat, mer träning. Frågan är bara vilka av helvetets cirklar jag ska tvingas passera innan jag når "paradiso"...

Måndag: Besvikelse. Beger mig till i-bygget, inte för att träna utan för att väga in mig. Vågen stannar på 108 kg. Det innebär att om jag lyckas uppnå projektets mål, dvs gå ner 10 kg, så kommer jag att väga under 0.1 ton. Inte bra. 0.098 ton låter inte alls lika 'catchy'. Dricker två Dahls när jag kommer hem. Gott. Känslan av att tillvaron kommer att bli outsägligt torftig utan maltdrycker är påtaglig och jag överväger att hoppa av innan jag ens har börjat. Är det värt att försaka så mycket av livets goda? Hursomhelst, blotta tanken på att Rune troligen skulle dräpa mig om jag sviker redan nu får mig att istället boka in ett klätterpass till på tisdagen. Och jag låter chipspåsen förbli oöppnad.

Tisdag: Insikt. "Kor mye veier du egentlig?" frågar min klätter-buddy uppriktigt. Detta som en reaktion på att hon (a) sett hur strukturväggen buktade kraftigt utåt på ett oroväckande sätt när jag med 'brute force' slet i plastgreppen på en av de lättaste av leder på inomhusväggen, och (b) hon hissades flera meter upp i luften då jag föll. Minus10-projektet måste fortsätta, tänkte jag stilla för mig själv. En Dahls på kvällen.

Onsdag: Den egna disciplinen är ännu så länge alltför dålig och jag inser att jag måste avtala med andra för att tvinga mig själv iväg på fysisk aktivitet. Kliver in på i-bygget för andra gången på 9 månader, denna gång för att träna. Jo-Arve delar frikostigt med sig av finurliga bulder och (väldigt) grundläggande bulderkunskap. Lite som att kasta pärlor till svin, men likaväl, jag sätter verkligen stort pris på det. Oroväckande mycket folk (läs: studentjävlar [surprise!]) och støv på i-bygget, men den för mig strategiska placeringen mellan jobb och hem talar ändå till dess fördel.

Hvordan går det med Henrik?

Jeg er bekymret for Henrik. Vi er på dag 2, og enda har jeg ikke hørt noe fra ham. Ligger han med neven dypt nede i en chipspose mens han mesker i seg øl? Håper virkelig ikke at han sprekker. Blir tungt å dra lasset alene.

R

Første dag - Rune

Starta dagen med en stor skål frukt og en espresso. 4 skiver i lunchen og en yoghurt.
Woka grønnsaker med kylling til middag.
En halv banan og en appelsin etter trening. En kopp grønn te.

Trening: Stabilisering og core på treningssenteret. I morgen blir det hardere lut; Utholdenhet med Dag Jørund.