A2

Halsen var snäll och beslutade sig snabbt för att sluta göra ont. Tack hals. Några dagar senare fick jag tillfälle att stifta närmare bekantskap med annularligament 2, A2. Återigen hade Sensei lyckats vaska fram några guldkorn till bulder från ibyggets värdelösa grus. På ett av dessa fick jag för mig att lägga all min vikt på tre krimpade (och ack så svaga) fingrar. Det var då A2 på ringfingret presenterade sig, ljudligt och bestämt. Sensei, och andra välkända buldrare ställde diagnosen, och förslagen på terapi var samstämmiga: 'klättra på, fast försiktigt'. Så bra! Har även konsulterat Schöffl & Schöffl, Finger pain in rock climbers: reaching the right differential diagnosis and therapy, Journal of Sports Medicine and Physical Fitness 2007. Deras "therapeutic guidelines for pulley ruptures, Grade 1" verkar peka i samma riktning, förvisso med en något försiktigare progression. Gjorde ett nytt försök att buldra igår, men A2 sa ifrån och jag stack ut och sprang istället. En timme upp och ner i backarna runt Kuhaugen (121 m.ö.h.) följdes av lite tørrøksing och sikspækk-tjuuning hemma. Hade inget inflytande över menyerna i helgen eftersom jag hade förmånen att tre kvällar på rad bli bjuden på mat: taco-buffé, tapas och kyckling. Gott. Stort tack till värdarna!